Dags för biohacking kanske?

Jag märker allt mer hur känslig jag är. När jag blev sockerfri fick jag massor av hälsofördelar, och jag jag känner mig fortfarande starkare och friskare nu än jag gjorde när jag tog steget in i tillfrisknande, men jag märker att min kropp blir allt känsligare, eller kanske är det jag som kan höra och känna signalerna kroppen ger mig allt tydligare? Oavsett vilket så har jag ju genom åren även tagit återfall, vilket ju gjort att jag fått andra konsekvenser och att symptom som försvunnit kommit tillbaka igen. Dessutom har jag ju starka indikationer på att jag är i förklimakteriet, eller klimakteriet, för det är ju inte menopaus ännu, så det fortsätter ju handla saker i kroppen.

Detta leder mig till att jag vill ta hjälp av en god vän och medresenär som är väldigt duktig på biohacking. Jag är imponerad av hur hon själv prioriterar sin kost och sin träning hela tiden, och mitt mål är iofs inte att leva som hon, men jag vill ha mer kunskap om MIG och kunna använda kosten ännu mer som läkning och stöttning.

För mig är det allra viktigaste att vara drogfri och det är det som är grunden i alltihop. Jag kan inte gå in i en ny besatthet eller äventyra min sockerfrihet, och att kliva in i något sånt här för mig kan vara att balansera på slak lina, men jag känner att det finns så mycket mer kraft i mig än vad som kommer ut, och att jag kan släppa lös den med hjälp av flera olika verktyg, varav biohacking är ett.

Jag ska göra en intervju med min väninna om hormoner och återfall i samband med PMS och vad som händer rent biokemiskt, och hoppas kunna boka in lite coachning med henne på samma gång. Känns att kraften kommer bara av att ta beslutet och ha en riktning 😊 Min tanke är att dokumentera det hela på något sätt, via blogg, Youtube eller på sociala media, så jag hoppas du vill hänga med och se hur det går för mig!

Hur kan jag använda och anpassa min mat för att optimera mitt mående fysiskt och psykiskt? Börjar känna allt mer att det är dags att ta hjälp för Biohacking!

Sockerfria dagen. Behövs det??

Om du ställer den frågan till någon som är sockerberoende så är svaret ganska så självklart. Ja. Det behövs. Det behövs total avhållsamhet från socker, sötningsmedel, mjöler och andra livsmedel, som får hjärnan att go bananas och få craving på mer. En dag i taget, när det kommer till det.

För andra då? Svaret är fortfarande solklart JA. Vi behöver fortfarande öka kunskapsnivån och medvetandegöra för fler vad kosten kan göra, både ont och gott. Ett högt intag av socker/snabba kolhydrater kan leda till diabetes typ 2, hjärt och kärlsjukdomar, metabolism syndrom (med allt som följer i dess spår), övervikt, skrumplever och psykisk ohälsa. Genom åren har jag mött många som tack vare rätt kost kunnat ta sig ur en depression och blivit av med självmordstankar, jag själv inkluderat. Fel kost stressar hela systemet i kropp och knopp och utan att veta om det bränner många så att säga ljuset i båda ändar genom att äta konstgjord mat och stressa sig genom livet på andra sätt.

Var någonstans finns kunskapen om och kopplingen mellan psykisk ohälsa och kosten? Diabetes typ 2 kan inte längre kallas för åldersdiabetes då det kryper allt längre ner i åldrarna och allt fler (barn och ungdomar också) drabbas av skrumplever utan att det är alkoholrelaterat. Det visar sig vara kostrelaterat. Det finns massor av åkommor som vi kan hjälpa och läka med rätt kost, men var finns kunskapen??

Andreas (min man) var med Oscar (vår son) på en av Sveriges stora teknikkedjor i helgen för att köpa en högtalare, och berättade för mig att i avdelningen för spel stod det pallar med energidryck, för 5 kr st…. Känns inte det liiiiite väl magstarkt i skenet av det jag skrivit ovan?

Så, ja, jag tycker att det behövs en Sockerfri dag och är glad att Ewa Muerk, Babben Larsson och Bitten Jonsson grundat Sockerfria dagen, den 12 oktober. Inte bara för oss som har ett beroende utan alla. Om en inte har ett beroende eller något annat ”issue” med maten borde det inte vara mer än en axelryckning att avstå från socker en dag, men det verkar provocera väldigt många att vi blir allt fler som får kunskap och undviker det som är farligt för oss.

Undra hur de personerna skulle reagera om jag på samma sätt som de gör med mig, kommenterade det de äter, eller inte äter. Jag har aldrig åsikter om vad andra väljer att äta, jag tycker bara att det är synd att kunskapen och vetenskapen inte når fullt ut till gemene man, för det skulle hjälpa så många, på flera olika plan som de flesta inte har en aning om!

Så jag hoppas att vi kommer fortsätta fira Sockerfria dagen, varje år, och fortsätta sprida kunskapen och medvetenheten till allt fler! Glad Sockerfra Dagen till er alla!

Ännu mer som är viktigt på riktigt

Varenda gång jag tittar ut genom fönstret slås jag av de praktfulla färgerna som hösten bjuder på just nu. Idag har det dessutom varit både uppehåll och sol, så vi har tagit en riktigt lång ridtur, med Bönan och Jamie med, så vi fick komma ut och njuta det live också. Ärtan och Brinda fick vara hemma. Ärtan ska inte motioneras så mycket ännu, och Brinda skulle inte orka den turen.

Annars har det varit tvätt, strykning och manglande på schemat. Jag ringde in på 12-stegsmöte först, men koden jag slog in fungerade inte den här gången, så jag fick avstå. Känner annars att jag hade behövt ett möte… Skulle gärna ha livemöten som riktar sig mot socker/mat här i Arvika. De gemenskaper som redan finns här är också fina, men jag vet att det finns många sockerberoende som inte skulle sätta sin fot på de mötena, tyvärr. Men det var där jag hämtade kraft, motivation, mycket kunskap och en enorm respekt för den här sjukdomen i början av mitt tillfrisknande ❤️

Har svårt att få till en sammanhängande skrivkvart märker jag. Alvina håller på att putsa sadeln alldeles intill mig, vid köksbordet, och jag har inte hjärta att säga att jag vill koncentrera mig på skrivandet, jag vill ju ta tillvara på alla stunder vi kan få tillsammans. Sån här saker och ting blir ännu viktigare i skenet av att Elin flyttat hemifrån och Oscar gör första året på gymnasiet och troligen inte heller komma stanna kvar hemma så länge till. Den där klyschan att ”vi bara har våra barn till låns” har fått en helt annan innebörd och betyder något, på riktigt, numer.

Jag märker att jag den den senaste tiden har mycket funderingar om det där som är viktigt på riktigt, också i förhållande till sociala media, marknadsföring, närvaro, fler utlopp i beroendesjukdomen och så vidare. Jag ser själv hur lätt jag har för att fastna i att bläddra omkring på olika plattformar, utan att få någon input av verkligt värde, som berör mig på djupet eller lyfter mig kunskapsmässigt. Det blir så mycket flöde att jag inte ens reagerar på sådant som brukade beröra mig. Sång, texter, bilder, filmer, allt bara susar förbi, och min hjärna har inte förmåga att välja ut, stanna upp, njuta eller sortera alls vissa dagar. Jag vet att jag behöver, och vill, dra ner på mitt skärmanvändande, samtidigt som mycket av mitt jobb administreras och sköts just på de olika plattformarna och via ”skärm” på olika sätt. Hur kan jag förmedla glädjen och ge inspirationen till att leva sockerfritt utan att tappa bort förmågan att känna på djupet, tappa kraft och förlora intresset för att lära mig mer?

Antar att det som vanligt kommer visa sig, och den här helgen kan jag i alla fall se tillbaka på med glädje. Vi har inte gjort precis så som vi planerade, men det har varit en väldigt mysig helg, och ridturen idag var en av höjdpunkterna!

Höll på att glömma, fick vara gott nog!

Oj! Höll på att glömma min skrivtid idag! Tog sovmorgon till klockan 6 och försökte göra undan lite jobb innan jag hade grupp kl 10. Elin och Oscar är med Andreas i Göteborg den här helgen, och jag och Alvina hade planerat en myshelg för oss själva.

När djuren fått det de skulle ha, äggen var tvättade och packade och föreläsningen gjord styrde vi kosan ner till Arvika. Där fyllde vi på mitt theförråd, gjorde en sväng in på djuraffären och en klädaffär, hittade höstskor åt Alvina, tog en tur in på ett av lågprisvaruhusen och kom försent till sista affären som hunnit stänga, men åkte hemåt glada i hågen ändå.

Väl hemma var det dags för nästa omgång med djuren; mockning, äggplockning och utfodring av höns stod på schemat, men där emellan började vi titta på gamla säsonger av Bäst i test. Det ledde till att regnet som runnit i strida strömmar under hela dagen vann över vårt beslut att rida ut och vi kröp upp i varsin soffa och fortsatte kolla på Best i test helt enkelt. Lite avbrott för att lägga ansiktsmask och fylla upp hinkar för fotbad hann vi med, men annars har jag slagit rekord i antal avsnitt på ett och samma TV program idag!

Om jag ska vara helt ärlig är det bland det svåraste jag gör; att inte göra något alls! Tror iofs att jag skulle behöva göra det oftare 🙃

Föreläsningen på förmiddagen handlade om medberoende, och en av de saker jag tog upp är känslan av att ständigt vara på fel ställe. Det vill säga att när jag hänger tvätt känns det som att jag borde vara i stallet och mocka, när jag mockar känner jag att jag borde laga mat, och när jag lagar mat känner jag att jag borde gå ut och gå med hundarna och så vidare, i all oändlighet. Naturligtvis finns det många andra saker som också kännetecknar ett medberoende, men detta var något som fastnade hos flera av deltagarna, och jag slås varje gång jag har föreläsning och leder grupp av vad kunskap, insikter och att kunna känna igen sig hos andra kan göra och gör för vårt tillfrisknande!

Helt ärligt har inte skrivandet idag gått spikrakt, det har tagit mycket längre tid och varit helt utan flöde, eftersom jag fortsatt titta på TV tillsammans med Alvina. Men, det får vara gott nog, och kanske det bästa jag gjort på länge ❤️ Som bonus fick jag ändå en härlig bild på henne med ansiktsmasken på plats som hon tillät mig bjuda på 😉

Att se tillbaka-konstruktivt eller ej?

Ofta får jag höra att det inte är konstruktivt att titta tillbaka och vara i det förflutna, och jag kan nog till viss del hålla med. Men jag har också upptäckt att jag behöver blicka tillbaka för att kunna göra annorlunda framåt. Det som inte är bra för mig är att fastna i det som varit, och älta, fundera, harmas och vara i ”tänk om”. Det leder mig ingen vart. Men jag behöver titta tillbaka, kanske bara till gårdagen, för att kunna se om det finns utrymme för utveckling på olika sätt, och tro mig, det gör det, i stort sett varenda gång!

Om jag ser tillbaka på gårdagen till exempel, var jag i stress mesta delen av dagen. Det blev till och med så stressigt att jag vid ett tillfälle stod och funderade på om jag hade tid att trösta när Alvina cyklade omkull och hade stora skrapsår på ben och armar och tårarna rann i strida strömmar. När jag tittar tillbaka på den situationen så vet jag att den personen vill jag inte vara.

Om jag dyker in lite mer på djupet så kan jag se att jag har en massa borden och måsten i mitt liv, som jag tar på mig själv, men ofta för att jag TROR att det är andras önskningar eller att ”man” ska göra eller vara på ett visst sätt. Alla dessa måsten och borden gör att jag ofta går med en stress inombords, eftersom jag aldrig någonsin kommer kunna leva upp till alla dessa påbud.

Det här är något vi tar upp när vi jobbar med återfallsprevention, för att det också kan innebära en enorm stress att bryta de här mönstren eftersom de ofta kommer från vår uppväxt, från samhället eller från kulturen i växer upp i.

Exempel på förbud och påbud som jag bär omkring på är;

  • En får inte slänga levande växter, de ska tas omhand som sticklingar eller planteras om. Dels spar det pengar, och dels värnar det om miljön.
  • Alla ljusstumpar ska sparas, de kan en göra marschaller av sedan. Det är bra för miljön.
  • Kläder med små hål i, inklusive stumpor, får inte slängas, de ska lagas (även om det innebär att de får ligga i ”att lagas” högen så länge att de hinner bli för små för den som ska ha dem) eller användas till något annat nyttigt.
  • En får bara titta på TV eller vila om en gjort något nyttigt först.
  • Saker ska göras perfekt, fullt ut, eller inte alls.
  • Alla blommor ska omplanteras varje vår.
  • Har en möjlighet att odla ska en odla sin egen mat.
  • Alla som går att kompostera måste ner i Bokashin (även om du måste köpa nya hinkar för att du inte hunnit gräva ner de som står och fermenteras).

Detta är bara en bråkdel av alla mina tokerier. Oftast kopplade till miljö eller ekonomi, intressant nog!

Märk väl, om någon läser detta, att alla dessa påbud och förbud gäller endast MIG! Om någon frågar mig om råd, så kommer jag förmodligen ge den personen de motsatta svaren dvs; sänk ribban, det måste inte vara perfekt, en får slänga ljusstumpar, en får kompostera utan bokashi osv. Detta fenomen är för mig ett mysterium! Varför ska jag hålla på så här, och (för att ytterligare lägga sten på börda) jag BORDE ha kommit längre, jag har ju ändå 14 års tillfrisknande bakom mig…..Bla, bla, bla!

Det är DÄRFÖR jag behöver titta bakåt ibland. För att komma ihåg att jag har de här förbuden och påbuden som jag medvetet eller omedvetet försöker förhålla mig till. När jag är mitt i (som jag var igår) kan jag inte se det. Men idag, när jag har åtminstone en dags perspektiv, kan jag se det. Ja just det! De här påståendena ger mig en stor inre stress, som lätt blir för mycket om jag lägger till ytterligare stressmoment!

Ibland jag också se att jag roat mig med att byta ut förbud och påbud, så tror jag att jag tillfrisknat på olika plan 😁 När jag ser det ur det perspektivet, och kan berätta för andra som har lika galna påbud och förbud är det skönt att le åt knaset och kunna blicka framåt igen.

Det är vad jag ska göra nu.

Jag ska beskära en pelargon och kasta den avklippta biten i en helt vanlig kompost, eftersom jag beslutat mig för att bara låta bokashin stå ett tag till innan jag bestämt om jag ska gräva ner den eller helt sonika hälla ut allt i dyngrännan. Vi får väl se! Det viktigaste för mig är ändå att jag kan se mönstren och bryta dem, för där i ligger en av mina nycklar till välmående! Sedan ska jag berätta för någon av mina medsystrar vad mina skamröster (för,det är vad det är) lurat mig att tro på. Sedan kan vi garva rått, och gå vidare i livet!

Skön fredag åt folket!!!

Pelargonen som ska beskäras, utan att bli stickling! Ner i komposten med den avklippta delen!! Good for me 😊
%d bloggare gillar detta: