Hur gör jag med barnen?? Första steget till att förändra ditt barns mat!

Kan tänka mig att det finns oändliga svar på denna fråga, men jag tänkte ändå ge mig in lite på hur du kan tänka om du känner att det är dags för förändring.

Den här veckan tar vi första steget, och tänker: ”TILLFÖRA”.

Ditt viktigaste jobb den här veckan är att lägga till protein till alla måltider barnet äter. Punkt.

Äter ditt barn välling, flingor och mjölk, macka med smör, eller what ever; tillför protein! Proteinet är byggstenar som hjärnan behöver, och min erfarenhet är att det behöver vara animaliskt protein. Exempelvis ägg (äggröra, stekt ägg, kokt ägg, omelett med olika smaksättningar, skivat ägg mm), bacon, skinka, salami, korv, rester från gårdagens middag mm. Räkna med att mängden ska vara ungefär samma storlek som ditt barns knutna hand.

Jag får ofta höra protester när jag nämner skinka, salami, korv mm. och visst är det sant att det inte är det BÄSTA valet, men om det är vad ditt barn äter, så är det ett bättre alternativ än att bara äta kolhydrater. Dessutom finns det många sorters korv som är rätt så schyssta. Kolla kolhydratsinnehållet; på 100 g ska kolhydratsmängden inte överstiga 5 g, och så kollar du så att socker/sockerarten kommer på ca 4:e/5:e plats. Klart!

Det som är ännu viktigare för dig som förälder är att du har stöttning i det du gör, och känner dig säker på att det du gör är bra för ditt barn. Känslan av ”lugn och ”bestämd” ” som Hundviskaren Cecar Milan pratar om i förhållande till sina hundar är lika viktig för oss i förhållande till andra människor, framför allt våra barn! Du kan också behöva ett kontaktnät som vet vad du gör och att du är trygg med din mat. I boken ”Little Sugaraddicts”, av Kathleen DesMaisons, rekommenderar hon att man tar itu med sin egen kosthållning och är stadig och trygg i den i ca 2 månader INNAN man överhuvud taget ger sig på att göra några förändringar för barnen. Annars är risken större att du trillar huvudstupa tillbaka i träsket, om det är så att du har en beroendeproblematik själv.

Men steg 1 alltså TILLFÖR protein 🙂 Lycka till!

 

Sockerberoende barn??

Barn på våg

Jag möter så många i mitt arbete som har barn, och som frågar vad de kan göra för sina barn för att de inte ska bli sockerberoende. Eller vad de kan göra för ett barn som de misstänker är sockerberoende.

Jag vet att många blir frustrerade, men jag tror att det bästa vi kan göra är att göra så gott vi kan. Med maten (alltså ge våra barn bra mat), men sedan lära oss att släppa taget. Jag kan, i viss mån, kontrollera vad mina barn äter hemma, eftersom det är jag som vuxen, som handlar hem maten. Men jag kan inte kontrollera vad mitt/mina barn äter när jag inte är med. Ju yngre, desto lättare, är min erfarenhet. Men när de kommer upp i tonåren, och strax innan, så är de fullt kapabla att göra egna val.

Dessutom är det så OTROLIGT mycket mer än bara maten, som vi stoppar i oss som gör att vi utvecklar ett (socker)beroende. Det betyder i sin tur att det är lika många komponenter som kan hjälpa någon från att utveckla ett beroende, eller fördröja att beroendet utvecklas.

Vi kan finnas där som ”speglar”, och visa på vad vi ser, hör, och hjälpa till där vi kan, men mer än så kan vi oftast inte göra.

Min erfarenhet är att vi som föräldrar skulle behöva ett nätverk där vi kan stötta varandra till att inte gå in i det som kallas ”medberoende” i förhållande till våra barn, stora eller små. Där vi kan få hjälp att se vad som är sunda gränser och tankar, eller vad som är att kliva över gränsen och utsätta oss själv för lidande på kuppen.

Sitter i dagarna och filar lite mer på min ”skrift” om Små sockerberoende och vuxna barn. Här är ett litet ”smakprov”:

Jag har fått lära mig att det är så otroligt mycket som gör oss till de vi är idag och jag har på min resa fått titta på olika delar som format mig till den person jag var och har blivit. De olika delarna jag kommer beröra är;

  • Kosten. Vad jag äter och vad äter mina barn?
  • Biokemi (som vi ärver av våra föräldrar, men som vi också kan påverka genom en mängd olika faktorer),
  • Dialogbaserat föräldraskap.
  • Självkänsla/självförtroende.Är det skillnad på det och hur hjälper jag mitt/mina barn att bygga upp det?? Skam ( Vad är det? Hur läker jag min egen skam och hur hjälper jag mina barn?)
  • Tankar om mig själv ( som ofta kommer från det jag hört mina föräldrar säga om mig ”Hon är blyg” ”Hon tycker om djur” ”Hon har inte så bra hand om barn” osv och som jag gör till min egen sanning, för att mina föräldrar är mina råmodeller. Hur pratar jag om/med mina barn?),
  • Hur tar jag hand om mig själv? ( Ser jag att det är jag som behöver stå överst på ”min lista” för att kunna föra vidare att mina barn är viktiga, värda att lyssna på och tas på allvar, att det är ok att säga nej och lyssna på vad min kropp talar om för mig)
  • Andlighet ( Hur fyller jag på min egen, vad är det, ska mina barn ta del av det och hur gör jag?)

Det är spännande att se vilken resa man kan göra i tillfrisknande, på alla plan, även som förälder!

 

 

Återfall och prevention

En av de största rädslorna jag ser hos mina klienter är att ta återfall. Att ramla raklång tillbaka ner i det svarta träsk som utgör sjukdomen för många. Vi vet hur nattsvart det kan vara där, och vilket helvete det kan vara att ta sig ur. Men till dem och till dig som läser detta vill jag bara säga: det finns en väg tillbaka! Enligt min mening ska en behandling för addiction innehålla återfallsprevention redan i primären. Många som jobbar med addiction och behandling tycker att ”man inte ska prata om återfall” utan fokusera på lösningen. Jag säger; prata om och förebygg återfall, det är det som är lösningen!!

Först och främst, precis som när du kommer som ny; du klarar det inte själv!

När man är i återfall har skammen ofta ett stadigt grepp om ens själ; vad ska andra tycka, jag som har gått upp så mycket i vikt!? Hur ska jag klara det här? Ofta är skammen snar att berätta för oss hur andra kommer att uppfatta oss, och vi blir paralyserade av analysera hur vi ska göra, vem vi ska prata med, hur den personen kommer uppfatta mig, vad kommer den att säga, tycka, tänka osv.

Det första du ska göra är att BE OM HJÄLP. Vänd dig till någon som vet hur det är, vad du går igenom och som vill hjälpa dig. Om du är med i ett 12-stegs program, gå tillbaka om du tappat den rutinen, och be om professionell hjälp!

Några av de viktigaste verktygen du får i ditt tillfrisknande (och det jag anser ska ingå i en primärbehandling) är att identifiera RISKSITUATIONER, kartlägga ÅTERFALLSSIGNALER, och att FÅ VERKTYG FÖR ATT HANTERA DESSA SITUATIONER OCH SIGNALER.

En risksituation kan vara att gå på kalas. En av återfallssignalerna kan vara rädsla (för att be om annan mat, inte dricka alkohol, för vad andra ska säga osv) För varje situation och signal behöver du individuellt anpassade verktyg. Du behöver också titta på om du kan lida av PAA (Post Akut Abstinens), vilket många kan göra och som snabbt kan leda tillbaka till återfall och i värsta fall leda till självmord.

Denna kunskap (och MYCKET mer) fick jag med mig i min primär behandling, och jag fick också veta att ”Återfall tillhör sjukdomen” och att jag skulle komma tillbaka om jag hamnade där. Jag ser så många sakta glida tillbaka in i sjukdomen, för att försvinna och aldrig mer återvända. Den här sjukdomen är grym, men det går att hejda den. Och tillfrisknande är möjligt! ❤

[facebook_share url=”http://www.annicastrandberg.se/2015/07/29/aterfall-och-prevention/” width=”” layout=”button_count”]

 

Holistiskt läkande

Idag har jag suttit hela dagen och jobbat med min kommande webshop, och undrat ”Varför gör jag det här??” Jag är ingen fena på data, men jag får lära mig nytt hela tiden, och har den stora turen att ha goda vänner som vill hjälpa.

När jag sitter här och funderar över varför, så får jag fram en artikel om ”Ett nytt sätt att behandla alkoholism” som jag fått av min ”Gurubitten” (tack för det!) Inledningsvis skriver de om att 25 % av behandlade alkoholister begår självmord och detta borde vara nog för att väcka uppmärksamhet. Hur kommer det sig??

Jo, en av de saker som påverkar att beroendesjukdomen utvecklas är näringsobalanser/brister. Ofta är det dessa brister som driver den beroende att inta sin drog eller utöva sin process, eftersom det ökar eller minskar nivåerna av olika signalsubstanser i hjärnan. Hur tror du då att signalsubstanserna bildas? Jo, genom den näring vi faktiskt får i oss. Är det näringsbrist är det följaktligen signalsubstansbrist, vilket ger craving efter att äta/dricka/droga/spela, och det i sin tur ger ÄNNU större obalanser i näringsnivå och signalsubstanser.

Jag har till exempel fått lära mig att många av oss som är tvångsmässiga överätare ofta har oxytocin  brister. När man äter stora mängder mat så sprängs magsäcken ut, och då bildas oxytocin….. Ganska smart sätt att självmedicinera på, om det inte gav några konsekvenser!

Därför är det viktigt med vitaminer, mineraler, aminosyror och NÄRING. Trots att vi tillfrisknar andligt så har många beroende kvar enorma obalanser i hjärna och kropp som kan ge allvarliga symptom: depression, candida, diabetes, cancer osv. Naturligtvis behöver du inte vara beroende för att drabbas av detta, men oavsett om du har beroendesjukdomen eller inte så kan skräpmat och skräpleverne ge allvarliga, livshotande konsekvenser.

Vi är alla biokemiskt unika och behöver skräddarsy vårt tillfrisknande. Både mat och kosttillskott ska individ anpassas, och inte jämföras med andra (som jag gjorde i början av mitt tillfrisknande 🙂 ).

Och det är DÄRFÖR jag gör det här. För att jag tror på att läka holistiskt. För att jag själv är ett bevis på att kosten och näringen, andligheten och gemenskapen i mitt tillfriskanande har gjort mig till en människa jag bara kunde drömma om att vara, och då menar jag inte bara fysiskt (där finns det ytterligare att önska 😀 )!

Jag vill inte ha en webshop som prånglar ut massor, jag vill ha produkter som är inriktade på att hjälpa mig/dig/oss att läka hjärna och kropp från obalanser och näringsbrister så att vi har de bästa förutsättningarna ”ever” att tillfriskna: fysiskt, psykiskt, andligt och socialt.

 

Beroende, depression och självmord

Jag vet att jag inte är den enda beroende som har haft självmordstankar. Jag vet också att jag inte är den enda beroende som överlevt sina självmordstankar.

Ett år efter det att jag blivit fri från mitt beroende låg jag inlagd på en psykiatrisk avdelning i min närmaste hemstad för att jag hade självmordsplaner. Jag var i tillfrisknande. Jobbade i stegen, gick på möten, sponsrade, åt bra mat, tog kosttillskott och gjorde allt det jag skulle, ändå ville jag inte leva längre.

Jag har fått lära mig, genom egen erfarenhet, och genom mina klienter att depression och självmordstankar är väldigt vanligt i samband med beroende, och hos tillfrisknande/drogfria beroende. Vad det beror på kan jag nog få många åsikter om, men jag tänker att den är en kombination av många olika saker.

En av anledningarna kan vara PAA (Post Akut Abstinens), och det är ett livshotande tillstånd som vi behöver få hjälp med (Läs mer i Terence T Gorskis bok  ”Vid sunda vätskor”). Vi är ofta så obalanserade biokemiskt efter att ha tagit olika droger (ja, socker är en drog!!) och det tar LÅÅÅÅNG tid att läka hjärnan när vi tillfrisknar. När vi är drogfria kan vi inte längre självmedicinera bort våra känslor, och då kan man stå där med skägget i brevlådan och huvudet surrande av svarta tankar, som faktiskt helt enkelt är orsakade av en obalanserad hjärna.

Själv har jag också fått lära mig att jag (troligen) är född med en obalans i min hjärnkemi som innebär att jag personligen har en låg serotoninnivå i hjärnan, och aldrig kommer upp i ”normala” nivåer ens när jag är i så mycket balans jag kan vara. Serotonin är ett ”glädjeämne” i hjärnan, och eftersom det fattas en del hos mig,  har jag lättare för att bli deprimerad. Jag vet att jag inte är ensam om det fenomenet…..

Sen är det ju också så att många tillfrisknande (och aktiva) beroende bär på både stora och små trauman av olika slag, som obearbetade kan leda till depression. Vi kan ha Automatiska Negativa Tankar (ANT) om oss själva och världen i stort, som vi fått med oss från barnsben eller som tillkommit senare i livet på olika sätt.

Något som jag också fått lära mig är att beroendesjukdomen går i skov, så även om vi tillfrisknar och använder verktygen (som jag beskrev inledningsvis), så kan sjukdomen komma upp till ytan och fast vi är nyktra och drogfria beter vi oss som att vi vore aktiva i sjukdomen sk . ”torrfylla”. Mina skov yttrar sig ofta(st) som depression/självmordstankar. Jag medger att jag har väldigt svårt att acceptera detta hos mig själv, men jag behöver göra det för att kunna hantera det.

Idag, i svensk beroendevård/behandling anser jag att det fattas kunskap om detta med depression, självmord, PAA, sambandet mellan obalanserad hjärna, depression, dess olika orsaker och symptom, att sjukdomen går i skov och dessutom är kronisk osv. Det behövs stöd i olika former resten av livet. Jag upplever att det ofta ”släcks bränder” och knappt det, sedan få vi klara oss själva, det finns inte ens en hänvisning vart jag kan ta vägen om det skulle vara så att jag känner att mitt tillfrisknande glider mig ur händerna och sjukdomen tar överhand igen. Detta kan leda, och leder ofta, till självmord. När man ser det på det sättet kan man också se att självmord är inget man ”väljer”, som många uttrycker det ”Det var hennes/hans val”, det är en följd av depression som tar personen till en plats där det inte finns något hopp, ingen annan utväg än denna enda handling. På helt ovetenskaplig grund påstår jag att beroendesjukdomen med dess många olika ansikten  och obehandlad depression är orsaken till de flesta självmord.

”Suicide is not a choice. People don’t make the decision to kill themselves if they are mentally and physically healthy. The word “suicide” gives many people the impression that “it was his or her own decision,” or “he or she chose to die.” Thus is very different from the way that we think about people who die from cancer, chronic heart disease, or AIDES. We see people with these illnesses as fighting to live and being overcome be the terminal symptoms of a progressive illness.

Depressed people fight for their lives against the disease of depression and die from the progressive symptoms of hopelessness and despair.”

Terence T. Gorski

Fritt översatt: ”Självmord är inte ett val. Ingen tar beslutet att ta sitt eget liv om personen är mentalt och fykiskt frisk. Ordet ”självmord” ger många människor intrycket att ”det var hans eller hennes eget val”, eller ”han eller hon valde att dö”. Detta är väldigt olikt sättet att se på människor som dör av cancer, kroniska hjärtsjukdomar eller AIDS. Människor med dessa sjukdomar ser vi på som att de kämpar för att (över)leva och att dödligheten är det slutliga symptomet på en progressiv sjukdom.

Deprimerade människor kämpar för sitt liv mot sin sjukdom, depression, och dör av de progressiva symptomen på hopplöshet och förtvivlan.”

Tack vare att jag hade fått verktygen i 12-stegsprogrammet och kunskapen om min sjukdom, hade stöd av proffsiga behandlare som kände till sjukdomens natur och det nätverk jag hade/har runt omkring mig, så lever jag idag, och jag fortsätter leva, trots att jag har mina skov. Om du har en depression, om du har självmordstankar, så dela dem med någon och be om hjälp! Om du, trots att du ”jobbar i stegen” och ”lever i programmet” är deprimerad, så är det inte fel på dig, du behöver bara lite mer stöttning, lova mig att du ber om det, jag är ett LEVANDE bevis på att det fungerar ❤

Vill du läsa mer av Terry Gorski, vilket jag varmt rekommenderar, finner du en länk här.

 

 

%d bloggare gillar detta: