Steg tolv

När vi, som resultat av dessa steg, själva hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till andra tvångsmässiga överätare och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

De övriga stegen i Stora Boken (bortsett från steg ett och två) är ganska korta och kompakta. Enkla (men inte alltid lätta). Men steg tolv upptar ett helt kapitel och heter ”Att arbeta med andra”. Bara storleken på steget antyder att det faktiskt är ganska viktigt 😉 Det är i och för sig de andra stegen också, men vi brukar prata om att ”Leva i 10-11-12”, och steg tio och elva hjälper oss att behålla vår andliga spänst, så att vi ska kunna arbeta med/hjälpa andra i steg tolv, eftersom det är det som till stor del håller oss nyktra/abstinenta, och får oss att fortsätta tillfriskna och växa som människor och individer.

Vissa bitar av tolfte steget i Stora Boken får mig att höja på ögonbrynen och tänka ”Medberoende”, men grundtanken är ju att jag behöver ge bort det jag har fått för att få behålla det. Jag vet, det låter helt knäppt! Den andliga principen i steg tolv är ”Service”.

Jag trodde inte att jag skulle må så bra som jag faktiskt gör av att få sponsra. Sponsra betyder att jag hjälper någon att förstå de tolv stegen och finns till för den personen när hon behöver hjälp på olika sätt. Jag går inte in och betalar räkningar och lagar mat, men jag finns där som en spegel, ett bollplank och för att visa hur jag gjort för att få förändring i mitt liv, och det är det steg tolv handlar om. Osjälviskhet. Det har hjälpt mig så många gånger att förändra en rätt pissig dag till en jättebra dag. Ett samtal och en stund där jag har en chans att sluta peta mitt eget navelludd och får lyssna på någon annan är oftast oerhört läkande och välgörande.

Om du kommer ny på ett tolvstegsmöte ska mötet fokusera på ”Så här var det för mig- så här gjorde jag- och så här blev det”. Dels för att visa dig som nykomling att det går att tillfriskna från den här sjukdomen, och dels för att den som delar får påminna sig själv om sin egen resa från aktivt beroende till tillfrisknande. En chans att uppleva fasorna i det aktiva beroendet utan att behöva ta återfall är otroligt värdefullt!

Rent konkret innebär det (för mig, alla sponsrar på olika sätt) att min sponsie ringer mig en gång om dagen, en kvart ca, för att kollr vi av läget. Däremellan kan hon ringa när hon vill och jag svarar när jag kan. Utöver det bokar vi in tider för längre samtal där jag läser stegen och berättar för henne om min resa och hur stegen ska tillämpas för att få en förändring. När vi gått igenom alla tolv steg, är hon i sin tur redo att börja sponsra, och så fortsätter länk efter länk i kedjan att knytas samman.

Som sponsor och medresenär går vi nästan aldrig in och talar om för andra vad de ska göra, utan berättar bara hur vi har gjort, om inte någon frågar eller säger ”Säg vad jag ska göra!”. Eftersom de flesta i Tolvstegsgemenskaperna inte är utbildade ska vi inte heller ta på oss rollen som terapeuter, rådgivare eller behandlare. Vi är alla medresenärer på samma båt, vi har bara suttit i båten olika länge.

Det kan också vara viktigt att komma ihåg som nykomling, att även om någon sitter i båten betyder det inte att den personen kan ro. Tillfrisknandet liknas ibland vid en roddbåt i en flod som rinner mot ett vattenfall, där Beroendet är vattenfallet. För att inte dras med tillbaka behöver vi ro stadigt hela tiden (leva i steg 10-11-12), men lyfter vi på årorna flyter vi strax närmare sjukdomen igen. När jag säger att man inte alltid kan ro bara för att jag sitter i båten så menar jag att det finns många som går på möten och vistas i lokalerna och lever kvar i problemet och sjukdomen. De gör inte stegen, de förändrar inget i sitt liv utom att ta bort drogen (ibland inte ens det), och får därmed ingen förändring. En sådan person är ingen som ska sponsra en nykomling, eftersom hen troligen inte har haft ett ”andligt uppvaknande”.

Ett andligt uppvaknande kan ske på många olika sätt. I Stora Boken beskrivs det vid flera tillfällen hur personer får ett stort uppvaknande på fläcken, men det vanligaste är att det sker gradvis, och så omärkligt att personen själv först inte lägger märke till det, utan det är när andra i omgivningen börjar ge kommentarer som ”Du ser så pigg ut” ”Så fin du är” ”Du verkar så annorlunda!” som personen börjar se sin egen förändring. Jag brukar säga att det jag först och främst ser förändringen på är ögonen. Det brukar tändas ett ljus långt inne i ögonen på en person som börjat tillfriskna, och det är helt magiskt att se <3!

Att ”göra service” innebär också, förutom att sponsra, till exempel att vi öppnar möteslokalen, svarar när en programvän ringer, är med på praktiska möten, kokar kaffe/the inför mötet mm. Det finns olika sätt att göra service på och det är bra att börja genast, även om man som nykomling inte ska sponsra.

Många anser att det inte har tid till programmet eller tillfrisknandet, och framförallt inte att prata en massa i telefon och hjälpa andra, men jag kan bara säga att detta vill du inte missa! Om du lägger ner lika mycket tid på ditt tillfrisknande som du gjort på att planera vad, var, när och hur du ska äta, träna, gå ner i vikt, undvika att gå upp i vikt osv osv kommer du att tillfriskna i raketfart! Tro mig, jag vet! Jag vet också hur mycket det ger mig att får ge vidare av hoppet, sprida budskapet om att det går att tillfriskna och leva livet på livets villkor. För mig är det en stor och viktig del i att få känna mig levande, och inte bara överleva, vilket jag gjorde då jag fortfarande stod inför accepterandet i steg ett. Och DET, vill jag inte tillbaka till!