Steg nio

Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt, utom då det skulle skada dem eller andra.

Både steg åtta och nio handlar som sagt om relationer. I det här steget städar vi upp i våra relationer. Många av oss har ouppklarade situationer och sårade relationer bakom oss och i vårt liv, och priset vi får betala är Skuld och Skam. Vi har börjat lära känna oss själva i vårt stegarbete, och här kommer vi få ytterligare pusselbitar. När vi påbörjat steg nio kommer vi upptäcka att det inte bara är personerna vi gottgör, ber om ursäkt, lämnar tillbaka saker och betalar skulder till som mår bättre. Vi själva kommer också att känna oss lugna och tillfreds och kunna blicka framåt med tillförsikt, gott samvete och utan en gnagande känsla av att behöva gömma undan delar av oss själva.

Hur ska vi då gottgöra? Det ser naturligtvis olika ut, beroende på vad vi ska gottgöra, men en grundprincip är att vi bara ber om ursäkt för det VI har gjort och tar inte upp eventuell skada som den andra har gjort oss. Det är inte intressant i den här processen, för det är utanför vår egen dörr vi ska städa. Vi ber om ursäkt utan att kräla i stoftet och lyssnar på vad/om den andra har något att säga. Vill den andra inte ta emot vår ursäkt eller förlåta oss, så är det också helt okej, vi har gjort så gott vi har kunnat.

Gottgörelserna kan bestå i att lämna tillbaka lånade saker (böcker, skivor, verktyg mm mm vad man nu kan tänkas låna), betala gamla skulder eller göra upp en avbetalningsplan på en skuld. Någon behöver ta kontakt med skuldsanerare för att kunna gottgöra, och andra behöver bara lämna tillbaka fem kronor. Vi kan behöva be om ursäkt för elaka saker vi sagt i ett gräl, återgälda stölder eller gottgöra snatteri på en affär eller annat. Vi kan ha skrikit åt eller slagit våra barn och make/maka, varit omilda mot våra djur eller försummat dem på olika sätt, och här behöver vi titta på olika sätt att gottgöra, gärna i samråd med en sponsor eller någon annan reskamrat som vet vad vi jobbar med. Vi behöver också rådgöra med någon om vår gottgörelse kommer påverka vår familj eller andra och risken för skada är stor. Om jag till exempel har fuskat till mig bidrag och riskerar att bli återbetalningsskyldig om någon får veta, måste jag rådgöra både med min eventuella partner och min sponsor så att jag inte ruinerar familjen på kuppen. Det skulle orsaka andra ännu mer skada, och våra gottgörelser får inte skada någon, som det uttrycks så tydligt i steget.

Det kan orsaka skada om vi tar kontakt med en ”före detta” om hen har en ny partner. Det kan orsaka den nya partnern lidande, och det kan också missuppfattas av ”föredettan” som en invit av något slag, så det gäller att gå varsamt fram.

I Stora Boken skriver de att vi ska sätta oss ner med familjen och be om ursäkt och prata igenom allt det som varit, och min tanke är att det kan vara en sanning med modifikation. Jag är helt övertygad om att vi ska tala med våra partners, men att tala med barnen behöver avvägas i förhållande till hur gamla de är. Mitt sätt (OBS! Mitt personliga synsätt!) var/är att aldrig sticka under stol med mitt beroende och vilka konsekvenser det gett/ger och att ge mina barn nya pusselbitar allt eftersom. Jag har pratat med mina barn om hur jag agerade när de var små och talat om för dem att det förmodligen påverkar dem på många olika sätt, och att jag finns här om de vill och behöver prata. De har fått ”alternativa gottgörelser” som att jag köpte en ny drömfångare till äldsta dottern istället för en jag ”städade bort” i min själviskhet och pedanteri, och ordnade ett litet disco/grillkväll för sonen och hans kompisar för att ge honom mer av min tid, eftersom min psykiska frånvaro när jag var aktiv påverkade honom oändligt mycket.

En viktig sak att komma ihåg är att när vi har gjort våra gottgörelser så fullföljer vi dem genom att efter bästa förmåga ändra våra beteenden. Att be om ursäkt för att man slagit någon och göra det om igen är som att rycka undan mattan någon står på. Ursäkten mister sitt värde. Vi strävar ju efter utveckling och kommer inte bli perfekta människor över en natt, men vår strävan behöver ge någon form av avtryck och det gör den genom att vi börjar agera annorlunda.

I seg nio fick jag lära mig att ta ansvar för mig själv. Att ta ansvar för mina känslor och handlingar, att vara ärlig och modig, och belöningen blev att jag började tycka bättre om mig själv, och om andra. Rädslan för andra minskade också betydligt eftersom jag lärde mig hantera olika sorters relationer, och jag fick insikt om att mitt agerande i olika situationer påverkade mitt mående mycket mer än jag kunnat ana. Det var i detta steg som jag på allvar fick hopp om att jag kunde bli en människa som andra kanske kunde tycka om på riktigt, att jag inte var den där hemska personen som jag inom mig var rädd för och trodde att jag var.

Som vanligt är steget enkelt, men inte lätt. Det är bitvis tufft och jobbigt, men det är SÅ värt det! <3<3

 

Bildresultat för step nine