Miljömupp!!!

Så sitter jag här igen, och vet inte riktigt vad som kommer hamna i bloggen den här gången heller….

Det är en hektisk period på lantbruket. Utanför hör jag traktorn köra gödseltunnan fram och åter, och jag själv ägnade morgonen åt att plantera om sparris som jag sått i pluggbrätten och som behövde lite mer utrymme. När jag sått dem och läste på påsen (jag VEEEET, jag skulle läst innan) så insåg jag att det inte går att skörda förrän om 3 (TRE !!!!) år….undra hur jag tänkte där? Förmodligen, som vanligt, inte alls 😉

Orsaken till att jag odlar över huvud taget är ju min önskan att leva så nära naturen och så ”rent” som möjligt. Vårt Lantbruk är inte ekologiskt, det är svårt att driva den så eftersom vi har mark som ligger väldigt långt från gården, och det går inte att köra stallgödsel hur långt som helst, men jag skulle önska att det var så.

Däremot använder vi ju bara egen gödsel till det vi odlar, både från ko, häst och höns/ankor, och dessutom använder jag bokashikompost så att allt komposterbart avfall kommer till nytta igen, vilket jag tycker känns bra. I vilket fall som helst känns det gött att veta vad vi äter, och mer närodlat går ju knappast att få än det som växer i vår egen trädgård.

Ibland (okej, ofta) går jag över styr och ska göra ALLT, från att odla min egen mat till att sy egna påslakan. Jag kan tycka att det är svårt att hitta balansen för vi har ju endel annat att ägna oss åt också; hästar, hundar, höns, kor, getter, ankor, odlingar osv osv, plus att jag driver mitt InSpira, Andreas driver mjölkproduktionen och vi har en familj som behöver sitt. Då och då måste jag ta ett kliv tillbaka och se att det får vara ”good enough” på vissa områden, jag kan inte ”go all in” överallt. Men det är inte alltid lätt att hejda sig, det måste jag erkänna ☺️

För mig är det viktigt att göra så lite åverkan på jorden som möjligt, men samtidigt måste jag se att det behöver fungera i vardagen. Ett av de sätt som jag tänker hjälper både min yttre och inre miljö är att äta bra mat utan en massa tillsatser, och att använda mig av miljövänliga produkter så långt det bara går, i så många situationer som möjligt. Allt från schampo till rengöringsmedel, och att se över vilken typ av plast jag använder eller om det går att undvika helt.

Jag har alltid tyckt att det har varit viktig med miljön, det har jag med mig från barnsben, men i tillfrisknandet har det blivit viktigt på ett ännu djupare plan. Jag tänker på min kropp som ett tempel, och min Högre Kraft är Universum, jorden, Moder Jord eller världen vi lever i, så för mig är det andlighet att ta hand om och vara rädd om den jord vi har.

Något annat som jag tyckt varit jobbigt i och med att det propageras för att det ska vara bättre för miljön att äta mindre kött, är ju det faktum att min kost baseras på fett och animaliskt protein. Men, tack vare driftiga, kunniga personer som läst på massor och grävt fram forskning kan jag med allt bättre samvete äta den mat jag är anpassad för, den animaliebaserade. Det är inte helt säkert att en växtbaserad kost är bättre för den yttre miljön, med all säkerhet är det inte det för den inre, så mycket vet jag!

Så, sammanfattningsvis kan jag konstatera att jag är en miljömupp, på mitt sätt! Precis som jag lever, odlar, har hästar, hundar, katter och ett hem, på MITT sätt. Och jag påminner mig om att det är GOOD ENOUGH ❤️

Körkortsäventyr och midsommarplaner

Igår morse var jag med min äldsta dotter då hon körde upp för B-körkort, och jag tror aldrig förr jag varit så nervös å någon annans vägnar! När jag satt på parkeringen och väntade på att hon skulle komma tillbaka kändes det som en myggsvärm i magen och jag kunde inte koncentrera mig på någonting. När de väl kom tillbaka och satt kvar i bilen hon kört upp i ville jag bara springa fram, slita upp dörren och fråga hur det gått, men som den städade tillbakadragna människa jag är 😉 satt jag kvar och inväntade besked. Att se dottern kliva ut ur bilen med ett leende som höll på att klyva hennes huvud på mitten var en sån obeskrivlig glädje och jag är så glad för hennes skull, hon har gjort ett vansinnigt starkt jobb, för hon började övningsköra först i mars i år!

På väg hem insåg jag dock att våra ”bilsamtal” troligen kommer bli färre…. vilket jag tycker är väldigt tråkigt. De bästa tillfällena för samtal, om ALLT upplever jag, är just i bilen, när ingen behöver sitta och titta på den andre eller har möjlighet att fly någon stans. Jag tycker att vi alltid stått nära varandra, men en del av vår relation har ju byggts upp i alla samtal då jag skjutsat, hämtat eller då hon varit med och uträttat ärenden. Men nu kliver vi alltså in i en ny fas i livet, för så fort vi kommit hem lämpade hon av mig och tog bilen ner till jobbet, helt på egen hand!!! En av de märkligaste saker jag upplevt som förälder, på riktigt! Och då har hon ändå flyttat hemifrån (fast är hemma på lov) och har pojkvän i vars familj hon trivs och gärna stannar kvar hos. De senaste årer har den där klyschan att ”vi bara har våra barn till låns” sjunkit in allt mer, och jag kan se hur min mamma måste ha saknat mig under perioder av livet.

Samtidigt inser jag med ännu större kraft att jag har en stor uppgift att fylla då jag ser till att ha en mening med livet, vid sidan av mina barn. De har varit centrum sedan de föddes, men jag behöver ha en mening när de inte behöver mig på samma sätt längre.

Men nu står midsommar inför dörren, och den, som alla andra högtider handlar till väldigt stor del om att äta. Själv ser jag fram emot att få äta god, drogfri mat, och att umgås med nära familj och vänner. Jag är så tacksam att jag gått igenom stadierna från ”jag får inte äta” till ”jag vill inte äta” och landat i att ”jag behöver inte äta” när det kommer till vissa livsmedel. Ibland kan jag behöva jobba lite för att få vara kvar där, men tack vare behandling och ett fantastiskt nätverk runtomkring mig fungerar det fint!

Det känns som att ju lugnare det är med maten, desto mer kan jag uppleva. Både i förhållande till mina barn, och i vardagen i övrigt, men också när vi träffas på kalas och vid andra tillfällen. Fokus ligger inte på vad, hur mycket eller om jag ska äta vissa livsmedel, även om jag ofta hamnar i köket så ar det i syfte att hjälpa till, och då blir det något helt annat för mig.

Jag ser i alla fall fram emot midsommar, och hoppas att jag på riktigt ska kunna blunda för alla skavanker i mitt ostädade hem och lita på att de som kommer hit vill träffas och umgås, och inte har en massa åsikter om mig och mitt sätt att (inte) städa!

Hoppas ni alla får den midsommar ni önskar er och om det är sinnesro med maten som står högst på listan hoppas jag det i allra högsta grad! GLAD MIDSOMMAR!! <3<3<3

Ett av mina ”issues”

Sitter just nu på ett mysigt pensionat nere i Skåne, närmare bestämt i Mölle på Strandgården, och har avnjutit en riktigt god frukost. Jag är så glad att det känns lugnt och tryggt med maten, och att det som bjuds passar mig. Vi gjorde en bokning på ett annans ställe först, och skrev på skämt i bokningen att vi ville ha riktigt smör till frukost, och det visade sig att vi fått tag på ett veganskt ställe, så vi avbokade raskt och hamnade här, där det serverades närproducerade ägg, tomat och gurka, riktigt Bregott och bacon, omelett och annat som maken intog med stor aptit. ”Hotellfrukost” är ju liksom ett begrepp för sig själv, och pensionatsfrukost låg inte alls efter! Fem av fem på den, och min trygghet är säkrad 👍🏼

Anledningen till resan är att min man köpt en nu honungsslunga som vi åkt ner hit för att hämta. Vi var och hämtade upp den igår och passade på att investera i annat smått och gott också, som är kopplat till biodlingen.

Det här med att vara en del av biodling och mjölkproduktion är ett ”issue” för mig. Jag brukar aldrig rekommendera mjölkprodukter när jag gör matplaner, och att stå och sälja honung på REKO-ringen i Arvika kan få mig att känna mig som en drugdealer. Men jag behöver fokusera på att det inte är slutprodukterna, honung och mjölk, som spelar roll i detta. Bin, ja alla pollinerare, är så otroligt viktiga för att någon över huvud taget ska få mat på bordet. I vissa delar av världen måste de numer köra runt bikupor på lastbilar för att de ska kunna få sina odlingar pollinerade, och för mig är det ett skrämmande faktum! Om geneme människa visste hur skört vårt ekosystem är och att vår överlevnad kan hänga på att en viss typ av insekter överlever kanske det skulle finnas fler som visade intresse för hur vi tar hand om vår värld.

Dessutom kan jag får ståpäls av vördnad när jag står vid en bikupa och ser hur de jobbar och sliter och hur hela deras samhälle är uppbyggt och fungerar. (Sådana gånger är jag fullt på det klara med varför folk väljer att bli veganer, även om det är inte min väg.) Att se hur de kommer inflygande, fullastade av pollen och klättrar in i kupan och talar om för de andra var det finns mer, lastar av och vänder ut igen för ännu en flygning är fascinerande på ett sätt som gör att jag med lätthet kan säga att jag tror på att det finns nåt i universum som har en otroligt mycket högre intelligens än min!

Korna å sin sida är ju också ovärderliga i sitt bidrag till mångfalden. Betesdjur är helt avgörande för vissa delar av den biologiska mångfalden. Många växter och insekter lever och växer endast där det finns betande mular, och det i sin tur gör ju att det lockar vissa fågelarter som överlever tack vare bytesdjuren, och så vidare i den långa kedja eller ibland cirkel, som ett ekosystem består av.

För mig var det de här bitarna som gjorde att jag tillslut me gott samvete kunde fortsätta att leva på gården som jag och min man och våra barn gör. Jag våndades oerhört mycket och länge efter jag kom in in intillfrisknande, över att vara med och bidra till att producera mat som jag faktiskt inte kan äta. Men när jag vridit och vänt på det lite så landade det trots allt i mig på ett bra sätt. Jag har fortfarande saker jag processar i förhållande till detta, men i grunden känner jag att det är en del av mitt tillfrisknande och en stor del av min Högre Kraft att få leva och verka på det sätt jag nu gör.

Att hålla ett litet frö i handen, titta på det och veta att det kommer bli en grönsak, en blomma eller ett träd av något slag kan få mig att tappa andan! Hur vet det där lilla fröet vad det ska bli? Vem har bestämt det, och ”berättat” att det ska vara så? Det är inga frågor jag har svar på alls, men som jag tycker är oerhört mäktigt. Och att jag kan få vara med och ta del av och skapa förutsättningar för att att fröet ska växa och frodas och utvecklas till det som det är ämnat för får mig att dra paralleller till mitt arbete som sockerberoendeterapeut, för det är samma sak jag gör där. Att få vara del av och skapa förutsättningar för att att de oblommade blommor som kommer till mig får börja växa och slå ut i full blom, det är inget annat än ren magi!

Med risk för att låta allt för fanatisk eller religiös önskar jag er alla en riklig blomning, och må ni hitta jordmån att växa i! ❤️❤️

Vardagsfunderingar

Just nu gassar solen ner efter några dagars regn, och jag njuter hejdlöst. Jag vill inte ha en torksommar som den för två år sedan, men jag vill ha det varmt och skönt, och njuter av fulla drag av värmen.

I dagarna som varit har vår islandshäst börjat klia sig i manen igen. Hon har sommareksem, och mycket av tiden tillsammans med henne under sommarhalvåret spenderas med duschslang för att schamponera och tvätta, täcka, smörja, spreja, fixa och dona. Jag tror hon gör sin sista sommar den här sommaren, eftersom det sliter på henne med all eksem och hon har några år på nacken. Snällare häst har vi aldrig haft ❤ Hon var på väg bort redan förra sommaren, men vi beslutade att det fick gå ett tag till.

Annars är det mycket fokus på utejobb just nu. Andreas har fullt upp med att förbereda för betessläpp för både mjölkkor, sinkor och ungdjur, och jag försöker hinna mer trädgården mellan kontorsjobb och chaufförsuppdrag (det blir några mil i veckan). Bara Äldsta dottern har fixat körkortet ska jag utnyttja henne till max 😉

För övrigt har jag än en gång plockat upp verktyget ”att lämna över maten” till en vän i tillfrisknande. Det är som att sätta en liten spärr innan jag stoppar något oplanerat i munnen. Det har varit en period där det varit för mycket av produkter jag inte mår bra av, och då blir jag så tacksam när det finns sätt att handla som verkligen hjälper. Jag skriver ner på kvällen eller morgonen samma dag vad jag ska äta till frukost, lunch och middag, tar ett kort på planeringen och skickar det till min vän. Om jag ändrar något i planen så hör jag av mig till henne och förankrar det innan jag handlar. Det gör att jag får en liten kil mellan mig och maten, som funkar som en broms, och gör att jag väljer att äta bra mat istället för halvfabrikat och annat som inte passar min hjärna och kropp på samma sätt.

Genast kommer sinnesron och tacksamheten tillbaka, för fokus ligger inte på drogen längre. Tänk att så små saker kan göra så stor förändring!

Jobbmässigt har jag just nu massa tankar och funderingar. Jag önskar att jag kunde få mer interaktion med de följare jag har och kunna nå ut till fler. Jag funderar fram och tillbaka om jag kanske har för många järn i elden, och vilket jag i så fall ska lägga åt sidan ett tag….. Jag tycker YouTube är väldigt roligt, och skulle vilja ha fler följare där för att kunna använda det mediet fullt ut. Samtidigt älskar jag att skriva, och har funderingar på om jag kanske skulle skriva på engelska också, men får lite gliringar då och då när jag administrerar en engelskspråkig Facebook grupp att jag gör mycket stavfel och att det kan göra att jag anses vara oseriös….. Ja, ja, vi får väl se!

I vilket fall är det dags att gå ut och göra dagens sysslor på gården. har även ett bankbesök framför mig tillsammans med äldsta dottern som (om någon missat det) fyllde arton (18!!!) år i fredags. Undrar när det hände, att hon blev lika gammal som mig??? Det låter som en klyscha, men någonstans inom mig är jag fortfarande den där 18-åringen jag var för så många år sedan, även om det hänt SÅ mycket sedan dess, tack och lov, så kan jag fortfarande känna henne där inne. Hoppas jag kan använda det till att möta mina barn där de är ❤

Önskar er alla en fortsatt fin vecka, och hoppas vi ses här igen! Hare gött!!

%d bloggare gillar detta: