Sugarfree Living

Har just kommit in från stallet. Vår hovis var här idag, och även om han var helt svettig efter hårt och tungt jobb så stod jag bredvid och blev genomkyld, så nu har jag ätit lunch och krupit upp i fåtöljen för att skriva lite innan jag har en inspelning med Molly (Painschab) och Clarissa (Kennedy) för YouTube i eftermiddag. Tanken är att vi ska prata 12-steg, vilket alltid är lika roligt. Min tanke är att vi ska reflektera lite över vad det är som gör att 12-steg hjälper så många att tillfriskna från beroendesjukdomen. Jag själv hade inte klarat mig utan 12-steg, men jag ser att många av mina kollegor i USA, Canada och andra ställen i världen menar att det finns många olika sätt att tillfriskna, vilket jag hade tycket var oerhört skrämmande förr, men något jag tycker är väldigt spännande idag.

Däremot är det en sak alla verkar ha gemensamt när vi träffas och nätverkar, och det är, oavsett vägen dit, är det avhållsamhet från drogen som är nyckeln. För vissa funkar det att trappa ner, medan andra behöver ”go cold turkey” (ta bort drogen helt på en gång). Oavsett vilket så är inte måttlighet (att kunna äta lite då och då) ett alternativ.

Ni som följer mig vet att jag genom åren har haft svårt att koppla samman mina två ”ben”; detta att jag är både bonde och beroendeterapeut. Till att börja med var det oerhört mycket skam att tala om att många av oss sockerberoende inte tål att äta mjölkprodukter (utom smör) , och sedan gå ut i lagården och mjölka, och veta att det är det som håller vår familj försörjd till största delen. Sedan insåg jag att vår mjölkproduktion bidrar till så otroligt mycket mer än bara mjölk, och kunde släppa skammen. Likadant var det med biodlingen. När jag kunde se all nytta bina gör kunde jag lägga skammen åt sidan. Livet är inte svart eller vitt. Bara i ett avseende för mig: sockerfriheten.

Jag har också haft svårt att hitta riktning i mitt företag. Mitt ”Annicas InSpira” har ju flera olika riktningar och jag delar om både sockerberoende, biohacking, sockerfria barn och berättar om andra behandlare. Den senare tiden har ”Sugarfree Living” blivit mer mitt signum, men jag har även där gjort upp mentala hinder och tänkt ”Det är väl inget att dela och berätta om, ett sockerfritt liv”, men ju mer jag har tänkt på det desto mer inser jag att för mig var det en omöjlighet, att leva ens en dag sockerfri. Kanske kan jag bidra med hopp och inspiration genom att dela med mig av min vardag och livet här på gården, som ju är ett sockerfritt liv. Bara för att det inte är en kamp för mig längre, så har det ju inte alltid varit så, och jag tror att det hade varit en hjälp för mig att få ta del av någon som gått före när jag började min resa. Hoppas det kan hjälpa någon annan.

På något sätt känns det som att det kan vara ett sätt att väva samman mina två världar. Mitt liv på gården, och hur viktigt vårt jobb som lantbrukare är samtidigt som jag kan få sprida kunskapen om sockerberoende och visa att det går att leva ett sockerfritt liv. Det bästa av två världar 😊

Lucky me ❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: