Ännu mer som är viktigt på riktigt

Varenda gång jag tittar ut genom fönstret slås jag av de praktfulla färgerna som hösten bjuder på just nu. Idag har det dessutom varit både uppehåll och sol, så vi har tagit en riktigt lång ridtur, med Bönan och Jamie med, så vi fick komma ut och njuta det live också. Ärtan och Brinda fick vara hemma. Ärtan ska inte motioneras så mycket ännu, och Brinda skulle inte orka den turen.

Annars har det varit tvätt, strykning och manglande på schemat. Jag ringde in på 12-stegsmöte först, men koden jag slog in fungerade inte den här gången, så jag fick avstå. Känner annars att jag hade behövt ett möte… Skulle gärna ha livemöten som riktar sig mot socker/mat här i Arvika. De gemenskaper som redan finns här är också fina, men jag vet att det finns många sockerberoende som inte skulle sätta sin fot på de mötena, tyvärr. Men det var där jag hämtade kraft, motivation, mycket kunskap och en enorm respekt för den här sjukdomen i början av mitt tillfrisknande ❤️

Har svårt att få till en sammanhängande skrivkvart märker jag. Alvina håller på att putsa sadeln alldeles intill mig, vid köksbordet, och jag har inte hjärta att säga att jag vill koncentrera mig på skrivandet, jag vill ju ta tillvara på alla stunder vi kan få tillsammans. Sån här saker och ting blir ännu viktigare i skenet av att Elin flyttat hemifrån och Oscar gör första året på gymnasiet och troligen inte heller komma stanna kvar hemma så länge till. Den där klyschan att ”vi bara har våra barn till låns” har fått en helt annan innebörd och betyder något, på riktigt, numer.

Jag märker att jag den den senaste tiden har mycket funderingar om det där som är viktigt på riktigt, också i förhållande till sociala media, marknadsföring, närvaro, fler utlopp i beroendesjukdomen och så vidare. Jag ser själv hur lätt jag har för att fastna i att bläddra omkring på olika plattformar, utan att få någon input av verkligt värde, som berör mig på djupet eller lyfter mig kunskapsmässigt. Det blir så mycket flöde att jag inte ens reagerar på sådant som brukade beröra mig. Sång, texter, bilder, filmer, allt bara susar förbi, och min hjärna har inte förmåga att välja ut, stanna upp, njuta eller sortera alls vissa dagar. Jag vet att jag behöver, och vill, dra ner på mitt skärmanvändande, samtidigt som mycket av mitt jobb administreras och sköts just på de olika plattformarna och via ”skärm” på olika sätt. Hur kan jag förmedla glädjen och ge inspirationen till att leva sockerfritt utan att tappa bort förmågan att känna på djupet, tappa kraft och förlora intresset för att lära mig mer?

Antar att det som vanligt kommer visa sig, och den här helgen kan jag i alla fall se tillbaka på med glädje. Vi har inte gjort precis så som vi planerade, men det har varit en väldigt mysig helg, och ridturen idag var en av höjdpunkterna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: