Tillitskortet

Nu är det allt för länge sedan jag skrev något, känns det som! Jag har haft fullt upp med att filma och redigera till min Youtubekanal, både på svenska och engelska. Det är verkligen roligt och inspirerade att få möta både behandlare som jobbar i min bransch, föräldrar som lagt om kosten med sina barn, och att få bolla tankar och dela kunskap tillsammans med Bitten. Jag hoppas att det kommer fortsätta i samma stil, och att många fler hittar fram till kanalen och börjar följa, dela och prenumerera så att kunskapen om sockerberoende kommer ut!

Känns som att jag inte kan göra ett inlägg nu utan att skriva om covid -19, men jag måste säga att det känns helt overkligt. Jag har även en känsla av förvåning där jag liksom står bredvid och iakttar alla andra som har panik. Jag förstår att jag behöver dra mitt strå till stacken för att inte sprida varken smitta eller panik, men allt som rapporteras och visas i media tar proportioner som känns helt overkliga.

Jag hämtade hem äldsta dottern från skolan förra veckan, eftersom hon går på gymnasiet och de stängts, och även hon uttryckte hur surrealistiskt allt är. Det känns som en dålig film, där människor sitter i karantän för att inte sprida dödssmitta, men ingen vet hur det egentligen är, kommer att bli eller vad detta kommer få för konsekvenser, varken ekonomiskt eller känslomässigt.

Miljön och Moder Jord ser ju ut att tacka för minskat utsläpp och belastning, och kanske är det bra att se att det faktiskt GÅR att leva på ett annat sätt, bara vi klarar det rent ekonomiskt, med tanke på alla permitteringar och den osäkra tiden för alla företag.

Personligen behöver jag dra ”tillitskortet”. Här på vår gård är arbetsbelastningen den samma, med mjölkkorna, hönsen, hästarna och hundarna, samtidigt som jag jobbar vidare med att utveckla InSpira hela tiden. Vi har ju haft hemmakontor i alla år, och märker ingen större skillnad på det sättet.

Jag väljer att följa de rekommendationer vi får om att stanna hemma om jag har förkylningssymtom, vara noga med handhygien, inte springa för nära inpå andra och måste nog säga att jag tänker en gång extra om jag MÅSTE åka ”just dit, just nu”, men jag vill inte låta paniken nästla sig in. Jag vill, trots allvaret, njuta av att ha alla barnen nära mig, se att Moder Jord får lite respit, vara tacksam över att vi har mat på gården och höra av mig lite extra till mina nära och kära. Mitt i allt kaos finns en lugn punkt, en liten plats av tillit till att det kommer bli bra. Det kanske inte blir som jag vill, och kanske kommer jag uppleva smärta på resan, men det kommer bli bra, till slut.

Så med detta skickar jag ut så mycket styrka, ljus, värme och kärlek jag bara kan, och hoppas att vi tillsammans kommer välbehållna ut på andra sidan med någon form av lärdom i bagaget! ❤️❤️

Det här inlägget postades i Leva i tillfrisknande, Min vardag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.