”Dr Jenkyll och Mr Hyde…..”

Så kan det kännas att leva med en beroendesjukdom. Som att vara två personer, eller ha två personligheter. Den ena personen vill av hela sitt hjärta leva frisk, glad, hälsosam och med fokus på det positiva, och den andra personen tar över och äter skräp, ligger i en fåtölj och bläddrar på FB, klagar på allt och alla och talar om för dem att världen är åt helvete och det är deras fel.

Kanske ytterligheter, men jag kan lova dig att vi addicts inte är kända för att leva i gråzoner, vi lever full ut, åt alla håll, liksom. Är det dåligt, då är det SUPERDÅLIGT. Och är det bra, så är det SUPERBRA. Inte alltid så lätt att leva med, varken i egen person, eller för omgivningen….

Jag kan se det här mönstret i väldigt många delar av mitt liv. Först och främst har jag fått lära mig att jag, rent biokemiskt, också har ”två personligheter”. Jag ligger ganska så lika på signalsubstanserna GABA och Acetylkohlin, vilket gör att jag ena stunden är SÅÅÅÅÅÅ inspirerad, startar upp nya projekt, drar igång andra och har byggt upp ett luftslott, tapetserat, möblerat och är på väg att flytta in, när Acetylkohlin tar hand om ratten. När sedan GABA kommer ikapp inser jag att oj,oj, oj, nu har jag ju dragit på mig för mycket igen. Jag behöver släpa mig in i min grotta och TÄNKA ÖVER vad jag har gjort, startat upp och om jag verkligen kan ro det i land. När de här två delarna av mig samverkar funkar det fint med aktivitet, strukturerat arbete, slutförande och återhämtning, men när de inte gör det känns det som att leva i en mixer på högsta fart!

Tillfrisknande och verktygen i programmet och i kontakt med andra har visat mig hur jag kan göra för att inte fara runt i ytterligheterna på det här sättet, för det kan vara ganska så slitsamt i längden, att leva så här. Det jobbiga är ju att om jag lägger ner verktygen (att planera maten, gå på möten, ringa samtal, följa matplan mm) så rör det ganska så snabbt till sig igen. Det är verkligen som de skriver i Stora Boken (AA litteratur) att vi har ”en dags anstånd”. Vi tar en dag i taget, och det är fullt nog. Men på samma sätt som uttrycket ”Om du gör som du alltid har gjort, så får du samma resultat som du alltid har fått”, så gäller också det omvända; ”Om jag fortsätter göra idag, det som fick mig att vara abstinent/drogfri igår, så kommer jag kunna lägga ännu en dag till min drogfria tid.” Coolt va?

Något annat som gör att jag kan vara Dr Jenkyll och Mr Hyde är att jag ju lever med en progredierande sjukdom, som liksom har en egen personlighet, som tar allt större utrymme om den får ”näring”. Beroendepersonligheten är inte att leka med, och ibland kan jag tänka att det är som att leva med ett monster inom sig. Jag måste se till att ge min ljusa sida näring och kraft, för det är ju ”den man matar” som växer sig stark. Craig Nakken beskriver detta väldigt bra i boken ”Beroendepersonligheten” , och har du inte läst den tycker jag du ska göra det genast! Den ger förståelse för hur de här två personligheterna lever sida vid sida och hur beroendepersonligheten ”uppstår” och formas. Den tål att läsas om igen!

Summan av kardemumman är ju ändå att det går att leva ett gott, tillfrisknande liv med de här båda sidorna inom sig. Alla har vi ju både goda och dåliga sidor, fast de kanske inte tar sig samma extrema uttryck hos en ”normie”…. I vilket fall är jag väldigt glad att jag fått kunskap om detta och fått syn på hur jag kan bete mig när jag är i obalans, och när jag är i balans.

Jag vet definitivt vilken av personerna jag vill vara ❤

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s