Bara att sparka igång

Då är det dags att dra igång.

Det har hänt mycket i mitt liv den senaste tiden. Det händer alltid mycket i mitt liv, men det har varit extra turbulent sedan min lillebror (som är 11 år yngre än mig) begick självmord för sju veckor sedan och min livssituation förändrades i ett slag.

Jag har tre barn tillsammans med min man och vi bor på en gård i västra Värmland, närmare bestämt Gunnarskog, utanför Arvika. Vårt yngsta barn föddes 2009, när jag just avslutat min utbildning till beroendeterapeut på Forsa Folkhögskola. Jag har försökt kombinera ”Bygga Företag” tillsammans med ”Småbarnsmamma”, ”Bondfru”, ”Tillfrisknande beroende” och ”Hängiven hundägare/pelargonodlare”, och tillslut var det företagandet som fick stryka på foten, både som beroendeterapeut och bondfru.

Men nu när vår yngsta växt till sig lite och jag siktade mot Förskoleklass till hösten, så tänkte jag ”Nu är det snart min tur!” Så händer detta och min lillebror lämnar efter sig ett barn på 8 månader, som jag är <3Gudmor ❤ till och en förkrossad sambo. Så nu är jag småbarns förälder igen på halvtid, och så ser livet annorlunda ut igen.

Jag är så tacksam över att få finnas i mitt brorsbarns liv, både mot hans sambo och mot livet i stort. Jag fick av en klok vän höra att innan vi föds till jordelivet så får vi skriva i ”Livets bok”, vilka erfarenheter vi vill ha, vad vi behöver lära oss osv, och dessutom skriver vi ”kontrakt” på våra blivande barn, om vi ska ha några. (Min kära vän brukar skoja om att hon och hennes väninna minsann var på fyllan när de skrev i sina böcker, och jag börjar undra om inte jag var med på samma fest 😛 ) Jag vet att när jag hade fött vårt tredje barn sa jag till min väninna; ”Det är så konstigt, jag känner att jag är SÅ färdig med att föda barn, men jag har en stark förnimmelse av att jag har kontrakt på ett barn till….” Idag vet jag vilket det barnet är. Ibland är jag rädd att barnets mamma, min goa svägerska, min lillebrors sambo, ska känna det som att jag försöker ta över, eller klämma mig emellan, men så är det inte. Jag känner bara från djupet av mitt hjärta att jag vill finnas till för detta lilla liv, hur en enorm kärlek fyller hela mig, och hur jag kan känna tacksamhet, glädje och kärlek i sorgen. Det är stort för mig.

I vilket fall har allt detta lett fram till att jag vet att jag vill finnas till för mitt älskade Gudbarn, lika mycket som jag funnits för mina egna barn, men jag känner också att mitt kall, att föra budskapet om tillfrisknande till andra (beroende eller ”normisar”), inte kan tystas ner, det är därför jag väljer att öppna den här kanalen.

Här kommer jag förmodligen att beröra allt mellan självmord och brännässlor, jag kommer starta upp en webbutik med produkter som kan hjälpa ett holistiskt läkande från beroende sjukdomen, jag kommer vrida och vända på tankar, dela bilder och ord, och hoppas att ni vill följa med på resan.

VÄLKOMNA!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Bara att sparka igång

  1. Jessica skriver:

    Tack fina du att du delar med dig! ❤

    Gilla

  2. Maria skriver:

    Å Annica min vän du är så smart och go och snäll. Jag önskar dig lycka till med allt som du vill syssla med. Hejja dig💗💗

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s